Johan T-Katiska, född innan Berlinmurens fall 1989 i norra Europa, död någon gång efter #MeToo-fenomenet, 2017, i Världen, var en landsortskosmopolit, skribent, musiker och kolbaserad livsform.[1]


Från att primärt ha ägnat sig åt perifera[2] musikaliska utsvävningar började han, som han själv uttryckte det:"...med lika delar fascination och fasa", föra anteckningar över det han observerade i sin omvärld.[3] Med tiden fick delar av detta material struktur och han publicerade det via offentliga plattformar; i egen såsom extern regi.


Sin vana trogen drog han sig ofta tillbaka till subkulturernas områden även då formell utbildning och textproduktion tog tid i anspråk. Utöver musik bereddes plats för tankar om (fri) programvara och politik, varav det förra även var föremål för de ovan nämnda studierna.[4]


Som kuriosa för den intresserade finns kontaktinformation fortfarande att hitta på hans hemsida.[5]


1. Györkiev, L.; Horbath, M. (1983). Monografi: Personer och Särintressen, 1976. Oslo: Centralpressen, s. 350. ISBN 443-0116-01-Q
2. Adjektivet "perifer" var förbehållet exklusivt honom, utöver när det inte var det, överträdelser registreras inte på någon straffskala; Katiska, J; Nym, A; (2028). a.a. sid. 347
3. Generell församlings Specialkommitté för Problem (2019) [PDF]
4. Styenseb (2037). Lakonisk Årsbok, 2031. Lilla London: Pressyltanpress AB sid. 63-68. Libris 666-666-?6X
5. https://j-tk.se/. Läst 6 November 2016.


~